Den där känslan att inte vara tillräckligt bra är bedrövlig. Ohygglig för ett litet barn. Inte speciellt mkt bättre för en vuxen, men tack o lov för att man växt upp o haft andra människor omkring sig som räddat en till sist*. Även om man själv måste vara den som räddar en allra starkast. För om man själv inte klarar att hålla sig över ytan tar det alldeles för lång tid innan andra gör det.
*Läste en blogg imorse om att ha en "nära" person som stjälper mer än hjälper, som favoriserar och sviker. Någon man tom kan vara rädd för. Tack o lov för att man har en förälder som alltid finns där även om de själva har det svårt, som alltid sätter en själv i första rummet speciellt när det ibland kan vara lite si och så med andra.
Vikten av en bra uppväxt och att ha kärleksfulla människor omkring sig för att bli en bra människa är dock inte en förutsättning* men en rättighet. (* En bra förutsättning men inget måste. Se bara på Maskrosbarn...)
I min värld finns det både bra exempel och väldigt dåliga exempel, på både nära och långväga håll. Förebilder är enormt viktigt för man lär sig hur man gör, hur man ska bete sig... Ja hur det borde vara och kanske kan bli. Man kan med hjälp av dem fånga ihop saker lite här och där som är bra och skapa sin egen vardag. Uttrycket role model stämmer väldigt bra in här. Man plockar åt sig av godbitarna och skapar sin egen mix i godispåsen. Utöver det lär man sig förhoppningsvis av sina misstag. En del gör det, andra inte...
Det är inte lätt att vara en del av ekorrhjulet alla gånger när man inte har bra förebilder i relationer, gemenskap etc. Att inte veta hur det ska/kan vara istället för att bara ha negativ erfarenhet är klurigt.
En del saker och ting får man lägga bakom sig eftersom man själv bara dras ner under vattenytan av för mycket tankar. En del saker får man reagera på/över och framförallt agera så det inte händer igen. En sak är säker: jag ska göra mitt yttersta för att vara på de godas sida när jag blir stor och förälder på egen hand.
Tack mamma för att du alltid finns där, här och nu istället för där och då.
<3
Lämnade en kommentar i S:s blogg.
*Läste en blogg imorse om att ha en "nära" person som stjälper mer än hjälper, som favoriserar och sviker. Någon man tom kan vara rädd för. Tack o lov för att man har en förälder som alltid finns där även om de själva har det svårt, som alltid sätter en själv i första rummet speciellt när det ibland kan vara lite si och så med andra.
Vikten av en bra uppväxt och att ha kärleksfulla människor omkring sig för att bli en bra människa är dock inte en förutsättning* men en rättighet. (* En bra förutsättning men inget måste. Se bara på Maskrosbarn...)
I min värld finns det både bra exempel och väldigt dåliga exempel, på både nära och långväga håll. Förebilder är enormt viktigt för man lär sig hur man gör, hur man ska bete sig... Ja hur det borde vara och kanske kan bli. Man kan med hjälp av dem fånga ihop saker lite här och där som är bra och skapa sin egen vardag. Uttrycket role model stämmer väldigt bra in här. Man plockar åt sig av godbitarna och skapar sin egen mix i godispåsen. Utöver det lär man sig förhoppningsvis av sina misstag. En del gör det, andra inte...
Det är inte lätt att vara en del av ekorrhjulet alla gånger när man inte har bra förebilder i relationer, gemenskap etc. Att inte veta hur det ska/kan vara istället för att bara ha negativ erfarenhet är klurigt.
En del saker och ting får man lägga bakom sig eftersom man själv bara dras ner under vattenytan av för mycket tankar. En del saker får man reagera på/över och framförallt agera så det inte händer igen. En sak är säker: jag ska göra mitt yttersta för att vara på de godas sida när jag blir stor och förälder på egen hand.
Tack mamma för att du alltid finns där, här och nu istället för där och då.
<3
Kommentera