Det började med lite småont i förrgår. Kändes som om det skulle kunna gå över, lite som om man sträckt sig när man varit ute och halkat eller så. Fast inte som träningsvärk som det "brukar" kännas när man gjort något lite tokigt... Man satt där i soffan och åt tacos utan problem. På morgonen där efter var jag stel men det är inte så konstigt tänkte jag... När jag gick hem kände jag mig som en gammal gumma, handlade lite på vägen... Väl hemma stelnade jag till rejält och på eftermiddagen la jag mig en bra sväng. Därefter gjorde det ont på riktigt. Riktigt ont.
När Therese kom på kvällen så var jag mest stel, hade inte så ont. Hade tagit några tabletter så det gjorde nog sitt. I natt sov jag sådär men gick upp vid åtta och knaprade lite. Nu har jag ont men ska iväg till Maxi med J för lite storhandling, som vi bestämt oss för. Jag hatar när saker inte blir som man planerat och det är kul att handla, speciellt med sällskap. Det är bara att bita ihop. Jag får gå med vagnen där inne och strosa. Kan ju inte ligga inne hela dagarna. Det mår jag definitivt inte bra av. Det största projektet kommer att bli att gå i trappan, när man väl är uppe/nere är det ju ok. Det är ju nivåskillnader över lag som är värst. Att resa sig ur soffan. Hualigen. Att ta sig i och ur bilen kommer bli spännande.
- Marie W kommer du ihåg när jag skulle posta ett kort i USA, men det gick inte att ta sig ur bilen så du fick hoppa ur och lägga det på lådan?
Det var början på riktig ryggont det... Så här ont har jag inte haft sen förra sommaren. Inte sedan före operationen... Undrar om det är det andra diskbråcket (som de inte kunde ta bort samtidigt) som spökar? För det här känns inte bara som om jag gjort någon konstig rörelse... ala halkat, städat, skottat snö, burit tungt..
Nej nu bär det strax av för att hitta det vita guldet. Apoteket... Vilken tur att J har bil... och att han är snäll. Han ska bara komma hem från barnkalaset först....
Nu får det vara nog med elände och speciellt förkylningar... För med förkylning i kroppen går det inte att träna så bra och kan jag inte träna mår inte ryggen bra.
Nu har jag iaf duschat vrålvarmt för att lindra lite. Plattade håret också för att känna mig lite piff när jag ska ut i civilisationen... Utsläppt hår, det har jag då inte ofta... Fast lite oftare nu än innan klippningen.. Men Lykke Li-tofs gillar jag =) Praktiskt för mig som går upp och tar på mig mascara så är jag klar...
Hej så länge.
Har ni lyssnat på Eliza Doolittle förresten?
Om inte gör det, så blir man glad =)
För er som undrade vad jag pratade om i början så är det min rygg som inte är ok. Opererade den akut den 28/8-2009. Fortfarande stel som en pinne, men iaf jag kan gå. Först var jag förlamad och ett tag åkte jag rullstol, gick med gåvagn och sedan kryckor. Man får vara glad för det lilla i det stora och det stora i det lilla.
När Therese kom på kvällen så var jag mest stel, hade inte så ont. Hade tagit några tabletter så det gjorde nog sitt. I natt sov jag sådär men gick upp vid åtta och knaprade lite. Nu har jag ont men ska iväg till Maxi med J för lite storhandling, som vi bestämt oss för. Jag hatar när saker inte blir som man planerat och det är kul att handla, speciellt med sällskap. Det är bara att bita ihop. Jag får gå med vagnen där inne och strosa. Kan ju inte ligga inne hela dagarna. Det mår jag definitivt inte bra av. Det största projektet kommer att bli att gå i trappan, när man väl är uppe/nere är det ju ok. Det är ju nivåskillnader över lag som är värst. Att resa sig ur soffan. Hualigen. Att ta sig i och ur bilen kommer bli spännande.
- Marie W kommer du ihåg när jag skulle posta ett kort i USA, men det gick inte att ta sig ur bilen så du fick hoppa ur och lägga det på lådan?
Det var början på riktig ryggont det... Så här ont har jag inte haft sen förra sommaren. Inte sedan före operationen... Undrar om det är det andra diskbråcket (som de inte kunde ta bort samtidigt) som spökar? För det här känns inte bara som om jag gjort någon konstig rörelse... ala halkat, städat, skottat snö, burit tungt..
Nej nu bär det strax av för att hitta det vita guldet. Apoteket... Vilken tur att J har bil... och att han är snäll. Han ska bara komma hem från barnkalaset först....
Nu får det vara nog med elände och speciellt förkylningar... För med förkylning i kroppen går det inte att träna så bra och kan jag inte träna mår inte ryggen bra.
Nu har jag iaf duschat vrålvarmt för att lindra lite. Plattade håret också för att känna mig lite piff när jag ska ut i civilisationen... Utsläppt hår, det har jag då inte ofta... Fast lite oftare nu än innan klippningen.. Men Lykke Li-tofs gillar jag =) Praktiskt för mig som går upp och tar på mig mascara så är jag klar...
Hej så länge.
Har ni lyssnat på Eliza Doolittle förresten?
Om inte gör det, så blir man glad =)
För er som undrade vad jag pratade om i början så är det min rygg som inte är ok. Opererade den akut den 28/8-2009. Fortfarande stel som en pinne, men iaf jag kan gå. Först var jag förlamad och ett tag åkte jag rullstol, gick med gåvagn och sedan kryckor. Man får vara glad för det lilla i det stora och det stora i det lilla.
1 kommentarer
Marie W
12 Jan 2011 13:56
Hej Malin! Har inte varit inne på din blogg på ett tag men tittade in en sväng nu innan jag ska springa iväg till skolan. Usch jobbigt att ryggen krånglar igen. Visst minns jag hur ont du hade i USA. Va inget roligt att se :(. Hoppas det inte blir värre. Får läsa vidare på din blogg senare. Roligt att du skriver :). Bästa att bege sig mot skolan. Hoppas din dag blir bra! Kramar om
Kommentera