Återfunnit gamle Lasse. Inser hur mycket jag saknat honom och hans gamla låtar. Jag har några låtar som får det att tåras lite i ögonvrån. Jag kan inte låta bli, det blir likadant varenda gång. Men vackert är det. Sannerligen. Me like. Det allra bästa är att han ger tröst när man är nere och stärker en när man är glad. Hans låtar funkar alltid men man hör dem oftast när man är lite depp eller när man städar... En artist vars texter jag verkligen hör och tar till mig. Ett sällsynt drag annars.

Just nu spelas Jag fattar ingenting från Daugava. Den skivan har jag inte hört lika mycket som de tidigare. Hade med den till USA, men det var de gamla godingarna som man oftast lyssnade på. Tiden i Boston är dessutom tiden före Spotify... Men just den här låten är gudomlig. Ja Lasse är verkligen en av mina husgudar. Han och Jöback förstås. Men Lasses låtar betyder mycket och jag känner att jag behöver höra dem mer igen för att inte förlora en epok i mitt liv. Många fina minnen tillsammans med dessa låtar. Underbart underbart och åter underbart!

Kommentera

Publiceras ej